Sitter och kämpar för att hålla ögonen öppna. Har sovit sked med Affe hela natten för han behövde närhet för att slappna av riktigt. Så det blev inte så mycket sammanhängande sömn, trots att han har legat nästan still hela natten.  Han och Witos rök ihop i går em pga ren och skär dumhet och klantighet från min sida! Vi var och badade med killarna och det var hur okey som helst och som vanligt, men Witos äter sen ett par dagar tillbaka Rimadyl för att slippa ha ont av sina pålagringar i ryggen och i går var han på topp igen. Han var hur rörlig och pigg som helst. Jag gjorde som vi gjort förrut, Witos hade sin pinne och Affe och Loke sin pinne men - tror iaf att det är så- Witos som kände sig piggare än någonsin ville vara med bröderna och jag vet inte vem som morrade till men dom reste upp sig mot varann med öppna munnar. Det var över på en kort stund men Witos lyckades träffa med en hörntand mitt uppe på Affes huvud så det blev hål. Ingen av dom brydde sig efter men vartefter timmarna gick så fick Affe skitont stackarn så han får också smärtis nu och han var stressad i går kväll. Troligen har han ett smärtminne kvar efter sen han blev illa biten innan han kom till mig för den veterinär som sydde ihop honom då gav inget smärtstillande så stackars gammelmatte fick se sin hund lida.
I dag har Affe inte ont, kan tvätta utan att han reagerar men däremot verkar det som om han tittar efter flugor ovanför huvudet, en tanke slog mig i natt att han känner naturligtvis blodlukten från såret men han kommer ju inte åt på nå vis att slicka och att det blev en frustration. Nå väl fick tips av kära kennelmamman att tvätta med typ klorhexidin som luktar och tar bort sårlukten lite, väl gjort och han har lugnat ner sig. Ingen mer "flugspaning". Skönt.
Tyvärr fick ju Affe ont av min dumhet och jag har varit så noga hitills att inte utsätta hundarna för något som skulle kunna bli en konkurens-situation men man blir lite invaggad i falsk trygghet. Det är djur vi har att göra med och även om jag tycker att jag kan läsa mina hundar jättebra så hinner man inte alltid reagera. Jag åter igen lärt mig att ALDRIG vara för säker och att man kan INTE lita på ett djur till 100 %, precis som barn är dom oberäknerliga på gott och ont. Vilken situation som helst kan uppstå och det kommer vi inte i från.
Nu sover min ""stora" kille gott och den "lilla" ska åka i väg och träffa brorsan Diezel :)
Ha det gott därute och krama om era fyrbenta